Memory lane just isn't pleasant these days
Ibland är permission jävligt överskattat. Kan känna minst lika fängslad på lösdrift, om inte mer, än vad jag gör på inrättningen. Känns som jag befinner mig i Panopticon. Ständigt övervakad, eller?
Samtidigt har det varit skönt att bara vara hemma med mina bröder. Det är länge sedan det var så skönt att göra precis ingenting. I vanliga fall jagar den där lilla polisen i huvudet mig. Han ger mig skuldkänslor för att jag inte gör tillräckligt mycket, inte presterar. Jag vill börja prestera, visa goda resultat!
Samtidigt blir jag påmind om allt som fick mig att dra härifrån. Jag trivis inte på vischan i Småland. Jag vill inte tillbaka hit. Jag vill inte känna mig tvungen att välja det. Det måste finnas ett alternativ, eller?
Jag vågar inte tänka på vad som skulle hända om NRM vill ha mig på intervju ens. Allt skulle ställas på ända. Sprickan in rustningen skulle blottas. Samtidigt känns det som om kompromissen kommer med för stora kostnader från min part. Versaillefördraget bleknar.
Permission
Efter 269 dagar är det dags för ännu en permission. Jag släpps fri utan övervakning till söndag kväll. Då förväntas jag vara tillbaka i min cell.
Under dagen har jag i hemlighet utformat en ansökan om asyl inom andra verksamheter. Det tvångsarbete jag förväntas utföra av mina förvarare bryter sakta ner mig fysiskt och psykiskt. De andra internerna verkar inte haft samma motståndskraft som jag. De blir upprymda av att jaga en liten boll uppför en ramp klädd i grön matta. De jublar när bollen trillar ner i gropar. De måste blivit lobotomerade.
Hoppas jag hinner fly eller får kontakt med en allierad innan det blir min tur..
I övrigt har det inte hänt så mycket spännande...
Under dagen har jag i hemlighet utformat en ansökan om asyl inom andra verksamheter. Det tvångsarbete jag förväntas utföra av mina förvarare bryter sakta ner mig fysiskt och psykiskt. De andra internerna verkar inte haft samma motståndskraft som jag. De blir upprymda av att jaga en liten boll uppför en ramp klädd i grön matta. De jublar när bollen trillar ner i gropar. De måste blivit lobotomerade.
Hoppas jag hinner fly eller får kontakt med en allierad innan det blir min tur..
I övrigt har det inte hänt så mycket spännande...
Kanske den fulaste bloggen i världen?
Oj, det går så fort när man inte skriver en massa skit här. Sist jag skrev hade jag knappt påbörjat min magisterkurs. Nu sitter jag i enslig skog, någonstans i Småland.
Ingenting är sig likt. De säger att jag pluggar journalistik, ibland tror jag på vad de säger. Ibland tror jag att jag hamnat på zoo.
Vad har hänt sedan dess?
Jag lyckades faktiskt ta min magisterexamen! Och! Och! Tut i luren! Jag har fan tagit körkort! 1/3 2011!
Jag ansökte alltså till en folkhögskola i skogen, jag kom in, och bor numer på internat. Det var inte riktigt den väg jag trodde allt skulle gå.
Livet är jävligt oförutsägbart. Om man ska vara mild. Jag saknar livet som det var månaderna innan jag flyttade ifrån Norrköping, innan Simon och jag tömde lyan på Smedjegatan. Those were the days, i ett något nostalgiskt ljus.
Jag skulle kunna säga att mitt liv rasar, eller snarare tar det många vändningar nu. Jag har tappat lite av min gamla hederliga klarsyn som kunde komma och överraska mig då och då. Jag tror det är livet i skogen som ställer till det. Jag har inte hittat min plats.
But I'm plotting my revenge...
Ingenting är sig likt. De säger att jag pluggar journalistik, ibland tror jag på vad de säger. Ibland tror jag att jag hamnat på zoo.
Vad har hänt sedan dess?
Jag lyckades faktiskt ta min magisterexamen! Och! Och! Tut i luren! Jag har fan tagit körkort! 1/3 2011!
Jag ansökte alltså till en folkhögskola i skogen, jag kom in, och bor numer på internat. Det var inte riktigt den väg jag trodde allt skulle gå.
Livet är jävligt oförutsägbart. Om man ska vara mild. Jag saknar livet som det var månaderna innan jag flyttade ifrån Norrköping, innan Simon och jag tömde lyan på Smedjegatan. Those were the days, i ett något nostalgiskt ljus.
Jag skulle kunna säga att mitt liv rasar, eller snarare tar det många vändningar nu. Jag har tappat lite av min gamla hederliga klarsyn som kunde komma och överraska mig då och då. Jag tror det är livet i skogen som ställer till det. Jag har inte hittat min plats.
But I'm plotting my revenge...
Händelserikt
Händer mycket nu.. Magisterkursen är påbörjad och jag har ingen aning om hur jag ska få det att gå ihop. Har otroligt lite idéer och de föreläsningar som var ens inspirationskälla verkar vara som bortblåsta. Jag hyser ytterst lite hopp till morgondagens arbetsmöte, men hopp trots allt.
I helgen blev jag full. Fick besök av Morbror och kusin Johanna, sa jag att jag blev jättefull? Fredrik delade med sig av sitt recept på vitsås till pizzabagarna.
Lena var också uppe, inte att förglömma. Underbart! Mys med film och godis! Hon har åkt tillbaka till Högsby och jag är återigen lite vilse i min tillvaro. Note to Self: skaffa en värdig handsfree.
Idag skulle jag göra research till arbetsmötet i morgon, blev inte av.. FY! Dåhli! Jag har i alla fall gjort en disk, storhandlat, typ, på Maxi med Simon, Daisy och Camilla (ej en rangordning). Konklusion; mat är dyrt!
Sedan har vi hjälpt Helena att fly Evagården, gick sjukt fort! Vi var en mindre bataljon på det uppdraget, med bättre logistik och samordning hade vi inte ens klockat en timme. Men 1h20min får duga.
Om lite drygt en vecka fyller man år igen. Men har man inga förväntningar blir man i alla fall inte besviken... Undrar vad jag ska ge mig själv i år? Varför blir jag deppig runt den 7:e?
I helgen blev jag full. Fick besök av Morbror och kusin Johanna, sa jag att jag blev jättefull? Fredrik delade med sig av sitt recept på vitsås till pizzabagarna.
Lena var också uppe, inte att förglömma. Underbart! Mys med film och godis! Hon har åkt tillbaka till Högsby och jag är återigen lite vilse i min tillvaro. Note to Self: skaffa en värdig handsfree.
Idag skulle jag göra research till arbetsmötet i morgon, blev inte av.. FY! Dåhli! Jag har i alla fall gjort en disk, storhandlat, typ, på Maxi med Simon, Daisy och Camilla (ej en rangordning). Konklusion; mat är dyrt!
Sedan har vi hjälpt Helena att fly Evagården, gick sjukt fort! Vi var en mindre bataljon på det uppdraget, med bättre logistik och samordning hade vi inte ens klockat en timme. Men 1h20min får duga.
Om lite drygt en vecka fyller man år igen. Men har man inga förväntningar blir man i alla fall inte besviken... Undrar vad jag ska ge mig själv i år? Varför blir jag deppig runt den 7:e?
Popping Cherries
Nu har det hänt..
Jag har varit på SM i poetryslam tre hela dagar i sträck. Detta var min första kontakt med den så kallade scenpoesi världen. En underlig sfär av inbördes beundran som jag överraskande nog fattade ett visst tycke för. Detta innebär med all säkerhet att jag går en utbildning med alldeles för mycket kultur!
Det var många klycshiga, och rentav kassa nummer som framfördes, med behållningen att det lyfte framd de riktigt bra texterna och poeterna! Man kan tro att det är en massa svåra människor som pratar om blomsterprakt och förlorad kärlek, och det var det. Men även en himla massa intelligenta scennummer med igenkänningstragik, svärta och äkta satir. I finalens två duellerande poeters nummer uppgick jag i mental orgasm, när jag fick min hjärna överkörd, påbackad och penetrerad med glödande grillspett av ord! Jag kände mig verkligen pants-on-head-retarded i jämförelse.
Jag fick min poesioskuld tagen hårt, och jag njöt hela vägen i mål! Enormt tack till Lali och My som tog med mig på det här äventyret! En i särklass God helg egentligen!
Fett
Jag har varit på SM i poetryslam tre hela dagar i sträck. Detta var min första kontakt med den så kallade scenpoesi världen. En underlig sfär av inbördes beundran som jag överraskande nog fattade ett visst tycke för. Detta innebär med all säkerhet att jag går en utbildning med alldeles för mycket kultur!
Det var många klycshiga, och rentav kassa nummer som framfördes, med behållningen att det lyfte framd de riktigt bra texterna och poeterna! Man kan tro att det är en massa svåra människor som pratar om blomsterprakt och förlorad kärlek, och det var det. Men även en himla massa intelligenta scennummer med igenkänningstragik, svärta och äkta satir. I finalens två duellerande poeters nummer uppgick jag i mental orgasm, när jag fick min hjärna överkörd, påbackad och penetrerad med glödande grillspett av ord! Jag kände mig verkligen pants-on-head-retarded i jämförelse.
Jag fick min poesioskuld tagen hårt, och jag njöt hela vägen i mål! Enormt tack till Lali och My som tog med mig på det här äventyret! En i särklass God helg egentligen!
Fett
Hehe...
Det har varit en helt sjuk helg här i Norpan.
John och the Kid var uppe på lite öl och sprit.. de passade även på att göra ett fett intryck på vännerna här.
Utställningen är invigd och står uppe på Arbetets Museum (våning 5, Inudstriland) hela sommaren.
Det förtärdes på tok för mycket alkohol i förhållande till mat.
Det hela avrundades med en Roadtrip till Småland för att överraska Martin som var nykonfirmerad och Lena som bara var ovetandes. hehe... Om än kort, var det ett underbart besök. Som Helena skulle sagt: Det var en riktigt god helg!
Nu ska det skrivas uppsats och lyssnas på Danko Jones..
I was lost like a child in the night
I couldn't tell ya wrong from right
I know they say it can never come true
but it was love at first sight
Everybody talks about you you're a big commotion
You're like the ocean
You're all around me baby
I need to know you will always care
'Cause when I fell I felt you there
But you held on to me
'Cause I
I found my legs when you stood by my side
The air around you makes me high
'Cause I'm ravenous for your love
I got back up when you held out your hand
The more you see you understand
That I'm ravenous for your love
When I met you my feelings grew
What in the world was happening to me
You made it right you brought me back in the light
You made this deaf dumb blind man see...
John och the Kid var uppe på lite öl och sprit.. de passade även på att göra ett fett intryck på vännerna här.
Utställningen är invigd och står uppe på Arbetets Museum (våning 5, Inudstriland) hela sommaren.
Det förtärdes på tok för mycket alkohol i förhållande till mat.
Det hela avrundades med en Roadtrip till Småland för att överraska Martin som var nykonfirmerad och Lena som bara var ovetandes. hehe... Om än kort, var det ett underbart besök. Som Helena skulle sagt: Det var en riktigt god helg!
Nu ska det skrivas uppsats och lyssnas på Danko Jones..
I was lost like a child in the night
I couldn't tell ya wrong from right
I know they say it can never come true
but it was love at first sight
Everybody talks about you you're a big commotion
You're like the ocean
You're all around me baby
I need to know you will always care
'Cause when I fell I felt you there
But you held on to me
'Cause I
I found my legs when you stood by my side
The air around you makes me high
'Cause I'm ravenous for your love
I got back up when you held out your hand
The more you see you understand
That I'm ravenous for your love
When I met you my feelings grew
What in the world was happening to me
You made it right you brought me back in the light
You made this deaf dumb blind man see...
Uplopp
Det var en kort och härlig helg, med Lena, filminspelning och finfrämmande i lägenheten!
Helgen gick doch något för fort! Nu är det bara slutspurten med alla förbenade uppgifter kvar! det kommer gå bra, det gör det alltid. Jag kunde bara ha varit klar för flera evigheter sedan! Idag blir det grovklippning, telefonsamtal och reseledarkostymen som ska på. Kommer nog gå bra det också, annars löser det sig i ett senare skede.
Släpp sargen och kom in i matchen, bara en rond kvar!
Helgen gick doch något för fort! Nu är det bara slutspurten med alla förbenade uppgifter kvar! det kommer gå bra, det gör det alltid. Jag kunde bara ha varit klar för flera evigheter sedan! Idag blir det grovklippning, telefonsamtal och reseledarkostymen som ska på. Kommer nog gå bra det också, annars löser det sig i ett senare skede.
Släpp sargen och kom in i matchen, bara en rond kvar!
Of countries, of empires, the sky is over
Måste fatta ord. Vässa tungan. Låta pennan blöda.
Uppsatsen gråter, den vill bli färdigskriven. Essän är fortfarande bara en avlägsen idé som jag önskar blivit konkretiserad. Det är så mycket annat jag vill hinna göra innan sommaren är här. Jag har nog aldrig tidigare varit så ambivalent till den annalkande sommar.
Det här blir kanske onödigt långt igen..
Rädlsa. Rädsla är en svår sak att känna, erkänna och hantera. Helst hanterar jag den inte, om jag var stark skulle jag bära mina rädslor synligt som en reflexväst. Nu försöker jag mest lämna dem i sängen när jag går upp om morgonen. Men de åker ändå ständigt snålskjuts på min inre rösts rygg.
Det är synd, jag börjar precis känna att jag faktiskt är på väg någonstans i livet och att jag kommer någonstans ifrån. Men varje rörelse ska rimligtvis mötas med en lika stor motståndskraft. Det är inte den ovissa framtiden som skrämmer mig, den eggar mig nog mer. Det är de underbara goda människor jag mött som får mig att vela. Vad är jag utan dem? Vem blir jag då? Jag har hitills kanske mest spelat en roll, är det dags att bli verklig? Bli Vuxen? Norrköping var mitt livs bästa beslut! För att komma vidare måste jag nog ta ett steg tillbaka och se hela duken, innan jag lägger ett lager färg till.
Den värsta stormen i mitt vattenglas har redan blåst förbi, men det känns fortfarande som orolig sjö. Himlen kan fortfarande ramla ner och när jag vaknar i morgon kan savannen vara mer öde än någonsin.
Uppsatsen gråter, den vill bli färdigskriven. Essän är fortfarande bara en avlägsen idé som jag önskar blivit konkretiserad. Det är så mycket annat jag vill hinna göra innan sommaren är här. Jag har nog aldrig tidigare varit så ambivalent till den annalkande sommar.
Det här blir kanske onödigt långt igen..
Rädlsa. Rädsla är en svår sak att känna, erkänna och hantera. Helst hanterar jag den inte, om jag var stark skulle jag bära mina rädslor synligt som en reflexväst. Nu försöker jag mest lämna dem i sängen när jag går upp om morgonen. Men de åker ändå ständigt snålskjuts på min inre rösts rygg.
Det är synd, jag börjar precis känna att jag faktiskt är på väg någonstans i livet och att jag kommer någonstans ifrån. Men varje rörelse ska rimligtvis mötas med en lika stor motståndskraft. Det är inte den ovissa framtiden som skrämmer mig, den eggar mig nog mer. Det är de underbara goda människor jag mött som får mig att vela. Vad är jag utan dem? Vem blir jag då? Jag har hitills kanske mest spelat en roll, är det dags att bli verklig? Bli Vuxen? Norrköping var mitt livs bästa beslut! För att komma vidare måste jag nog ta ett steg tillbaka och se hela duken, innan jag lägger ett lager färg till.
Den värsta stormen i mitt vattenglas har redan blåst förbi, men det känns fortfarande som orolig sjö. Himlen kan fortfarande ramla ner och när jag vaknar i morgon kan savannen vara mer öde än någonsin.
Jag spårar ur
Signaling an international sign of reckless contemplation
Det har varit fina dagar i Norrping nu.. Goa vänner och allting som livet bör vara.. med allt som scouter BÖR göra..
Detta till trots känner jag mig mer ensam och utstött än någonsin. En obeskrivlig och kuslig känsla av utanförskap har hittat in genom mitt bräckliga skal. Den vägrar bortkämpas och en stadig osäkerhet verkar sakta bita sig fast i mitt sinne... Samtidigt är jag oinspirerad och inte särskilt mottaglig för uppmuntran.
Något är ruttet i Danmark. Ska det vara så här vill jag inte vara med.
Vi har en uppsats som måste bli klar, en skrivuppgift som bör skrivas och vänskaper som jag vill vårda. En flickvän jag saknar ögonen ur mig efter. Just nu, under mitt livs näst gråtmildaste eftermiddag och kväll. Jag behöver hitta tillbaka till ett tryggare vara. Just idag är jag rädd att jag redan förlorat mina vänner i en galen paranoid eskapad i mitt inre. Jag är ledsen, jag är inte karl nog att be er om stöd heller mina vänner. Jag får rida ut stormen själv. Fan
Saknad
Bra där...
Fick veta att "morbror" Göran ligger på sjukhus.. Blodpropp, inflammerad ventil i hjärtat och diabetes på lösdrift..
När någon äntligen ringer har han redan legat flera dagar... Tack, bra där.. Lillkusinen Johanna har haft hjärnhinneinflammation nu med... Jag känner mig utkastad ur min egen släkt...
När någon äntligen ringer har han redan legat flera dagar... Tack, bra där.. Lillkusinen Johanna har haft hjärnhinneinflammation nu med... Jag känner mig utkastad ur min egen släkt...
There is a road that meets the road that goes to my house
Idag är en bra dag. Visst det kanske inte blev så mycket gjort med vårt projekt, men just nu känner jag mig lite bakbunden på grund av att vi behöver ha ett möte med lite kommuntoppar innan vi kör igång. De jobbar inte alltid så fort dessa kommunmänniskor. Känns jobbigt att vara beroende av att några personer som lever efter en helt annan tidsplan.
Men det har varit soligt idag! Jag har varit på mitt bästa humör sen.. JA kanske sen jag flyttade upp hit.. Känns helt jävla underbart att gå upp på morgonen utan att det gör ont i själen, eller vad jag ska kalla det. Även om jag var galet morgontrött, som alltid, kunde jag inte låta bli att längta ut till friska luften. Jag kommer nog alltid förbli en smula cynisk och bitter till mänsklighetens naiva löpsedlar.. men Idag är/var jag glad.
Önskar att jag bara kunde ta lilla Lena under ena armen och mina vänner under andra och dra på festival!
Inga bekymmer vi bara rymmer!
1:a april
Idag var det sol, glass, plugg och trötthet..
"namnsdag den 9:e juli, det måste vara rätt Örjan"
Ipred-dagen också men det är inte lika viktigt...
vi kollade på latexhandskar idag jag gillar nog latex.. jag hade svårt att skiljas från
handskarna i alla fall.
I morgon ska jag vara modig och vara telefonpilot igen. One small step...
"namnsdag den 9:e juli, det måste vara rätt Örjan"
Ipred-dagen också men det är inte lika viktigt...
vi kollade på latexhandskar idag jag gillar nog latex.. jag hade svårt att skiljas från
handskarna i alla fall.
I morgon ska jag vara modig och vara telefonpilot igen. One small step...
Bollen i rullning m.m.
Johnny Cash smeker mina trumhinnor. Jag är förkyld och snorar som ett as.. Snart kommer Coltrane ta över efter Mr. Cash. Ibland tror jag folk blir förvirrade av mina lyssningsvanor. Jag förstår att det inte går ihop för vissa.. detta brukar vara samma människor som inte förstår kopplingen mellan t.ex McDonald's och Coca-Cola eller sambandet mellan Judendom, kristendom och Islam.. "tips" det har med en kille som hette Abraham att göra.
Igår var jag och Lali på äventyr. Vi åkte ner till Gusum för att träffa vår historiske expert Albin vid gamla bruket. Han är en väldigt skärpt kille. Kommer bli givande att ha med honom i projektet. Vi träffade också projektledaren för Miljöprojekt Gusum som informerade om säkerhetsregler på bruket och frågade lite om våra idéer för dokumentären. Nu känns läget skarpt, och det kan ingjuta en del motivation i en trött student. Märktes tydligt på Lali som även han var i behov av ett "wake up call"
Idag har vi försökt få ner saker och ting på papper och lite beslut har fattats. Nu är det lite väntan på möten och bekräftelser på utrustning m.m. Min vän fick dessutom stå ut med mitt hopplösa humör.. jag kokade över några gånger och det är väl pinsamt i efterhand, men just då gick det inte att styra. Morgondagen blir tuff... måste lämna in en kamera kl 08:30 sen ska det jobbas på övriga uppgifter typ en ångestladdad C-uppsats, en textuppgift och papper för Gusums projektet. Men på kvällen är det fest! Ser fram emot det.
bilder från gusum har lali
I saw a light in the end of the tunnel....
1 månad och typ 3 veckor sedan...
Ibland behöver man bara gnälla av sig... Ifall jag ens orkar bry mig om vad jag behöver. De dagarna kommer allt mer sällan, ibland känns det som att det alltid straffar sig om man lägger ner energi på att bry sig. Det kostar alltid mer än vad det smakar och nuförtiden har de flesta saker slutat smaka alls.. kaffe känns för att ta till veckans modeord "urlakat" och mat innehållslöst.
Öl är ineffektivt och alkohol är i alla fall ett nedstämmande preparat så varför förtära det i mitt tillstånd..
Känner att jag tappat den lilla gnista jag hade och glömt bort både den och vad som tände den. Allt är ständigt lika förgängligt i all sin enkelhet och trots att jag vet exakt vad jag vill skriva om livet, universum och allting, kan jag inte förmå mig att släppa fram det...tror jag håller på att skjuta mig i foten här..
Den annalkande våren kan mycket väl vara min höst..
Samtal i en röd Peugeot..
Ibland behöver man bara gnälla av sig... Ifall jag ens orkar bry mig om vad jag behöver. De dagarna kommer allt mer sällan, ibland känns det som att det alltid straffar sig om man lägger ner energi på att bry sig. Det kostar alltid mer än vad det smakar och nuförtiden har de flesta saker slutat smaka alls.. kaffe känns för att ta till veckans modeord "urlakat" och mat innehållslöst.
Öl är ineffektivt och alkohol är i alla fall ett nedstämmande preparat så varför förtära det i mitt tillstånd..
Känner att jag tappat den lilla gnista jag hade och glömt bort både den och vad som tände den. Allt är ständigt lika förgängligt i all sin enkelhet och trots att jag vet exakt vad jag vill skriva om livet, universum och allting, kan jag inte förmå mig att släppa fram det...tror jag håller på att skjuta mig i foten här..
Den annalkande våren kan mycket väl vara min höst..
Samtal i en röd Peugeot..
