Popping Cherries

Nu har det hänt..

Jag har varit på SM i poetryslam tre hela dagar i sträck. Detta var min första kontakt med den så kallade scenpoesi världen. En underlig sfär av inbördes beundran som jag överraskande nog fattade ett visst tycke för. Detta innebär med all säkerhet att jag går en utbildning med alldeles för mycket kultur!

Det var många klycshiga, och rentav kassa nummer som framfördes, med behållningen att det lyfte framd de riktigt bra texterna och poeterna! Man kan tro att det är en massa svåra människor som pratar om blomsterprakt och förlorad kärlek, och det var det. Men även en himla massa intelligenta scennummer med igenkänningstragik, svärta och äkta satir. I finalens två duellerande poeters nummer uppgick jag i mental orgasm, när jag fick min hjärna överkörd, påbackad och penetrerad med glödande grillspett av ord! Jag kände mig verkligen pants-on-head-retarded i jämförelse.

Jag fick min poesioskuld tagen hårt, och jag njöt hela vägen i mål! Enormt tack till Lali och My som tog med mig på det här äventyret! En i särklass God helg egentligen!

Fett

Hehe...

Det har varit en helt sjuk helg här i Norpan.
John och the Kid var uppe på lite öl och sprit.. de passade även på att göra ett fett intryck på vännerna här.
Utställningen är invigd och står uppe på Arbetets Museum (våning 5, Inudstriland) hela sommaren.
Det förtärdes på tok för mycket alkohol i förhållande till mat.

Det hela avrundades med en Roadtrip till Småland för att överraska Martin som var nykonfirmerad och Lena som bara var ovetandes. hehe... Om än kort, var det ett underbart besök. Som Helena skulle sagt: Det var en riktigt god helg!

Nu ska det skrivas uppsats och lyssnas på Danko Jones..

I was lost like a child in the night
I couldn't tell ya wrong from right
I know they say it can never come true
but it was love at first sight

Everybody talks about you you're a big commotion
You're like the ocean
You're all around me baby
I need to know you will always care
'Cause when I fell I felt you there
But you held on to me

'Cause I
I found my legs when you stood by my side
The air around you makes me high
'Cause I'm ravenous for your love

I got back up when you held out your hand
The more you see you understand
That I'm ravenous for your love

When I met you my feelings grew
What in the world was happening to me
You made it right you brought me back in the light
You made this deaf dumb blind man see...


Uplopp

Det var en kort och härlig helg, med Lena, filminspelning och finfrämmande i lägenheten!

Helgen gick doch något för fort! Nu är det bara slutspurten med alla förbenade uppgifter kvar! det kommer gå bra, det gör det alltid. Jag kunde bara ha varit klar för flera evigheter sedan! Idag blir det grovklippning, telefonsamtal och reseledarkostymen som ska på. Kommer nog gå bra det också, annars löser det sig i ett senare skede.

Släpp sargen och kom in i matchen, bara en rond kvar!


Of countries, of empires, the sky is over

Måste fatta ord. Vässa tungan. Låta pennan blöda.
Uppsatsen gråter, den vill bli färdigskriven. Essän är fortfarande bara en avlägsen idé som jag önskar blivit konkretiserad. Det är så mycket annat jag vill hinna göra innan sommaren är här. Jag har nog aldrig tidigare varit så ambivalent till den annalkande sommar.

Det här blir kanske onödigt långt igen..

Rädlsa. Rädsla är en svår sak att känna, erkänna och hantera. Helst hanterar jag den inte, om jag var stark skulle jag bära mina rädslor synligt som en reflexväst. Nu försöker jag mest lämna dem i sängen när jag går upp om morgonen. Men de åker ändå ständigt snålskjuts på min inre rösts rygg.

Det är synd, jag börjar precis känna att jag faktiskt är på väg någonstans i livet och att jag kommer någonstans ifrån. Men varje rörelse ska rimligtvis mötas med en lika stor motståndskraft. Det är inte den ovissa framtiden som skrämmer mig, den eggar mig nog mer. Det är de underbara goda människor jag mött som får mig att vela. Vad är jag utan dem? Vem blir jag då? Jag har hitills kanske mest spelat en roll, är det dags att bli verklig? Bli Vuxen? Norrköping var mitt livs bästa beslut! För att komma vidare måste jag nog ta ett steg tillbaka och se hela duken, innan jag lägger ett lager färg till.

Den värsta stormen i mitt vattenglas har redan blåst förbi, men det känns fortfarande som orolig sjö. Himlen kan fortfarande ramla ner och när jag vaknar i morgon kan savannen vara mer öde än någonsin.