Jag spårar ur




Signaling an international sign of reckless contemplation


Det har varit fina dagar i Norrping nu.. Goa vänner och allting som livet bör vara.. med allt som scouter BÖR göra..

Detta till trots känner jag mig mer ensam och utstött än någonsin. En obeskrivlig och kuslig känsla av utanförskap har hittat in genom mitt bräckliga skal. Den vägrar bortkämpas och en stadig osäkerhet verkar sakta bita sig fast i mitt sinne... Samtidigt är jag oinspirerad och inte särskilt mottaglig för uppmuntran.

Något är ruttet i Danmark
. Ska det vara så här vill jag inte vara med.

Vi har en uppsats som måste bli klar, en skrivuppgift som bör skrivas och vänskaper som jag vill vårda. En flickvän jag saknar ögonen ur mig efter. Just nu, under mitt livs näst gråtmildaste eftermiddag och kväll. Jag behöver hitta tillbaka till ett tryggare vara. Just idag är jag rädd att jag redan förlorat mina vänner i en galen paranoid eskapad i mitt inre. Jag är ledsen, jag är inte karl nog att be er om stöd heller mina vänner. Jag får rida ut stormen själv. Fan


Lena!
Saknad

Bra där...




Fick veta att "morbror" Göran ligger på sjukhus.. Blodpropp, inflammerad ventil i hjärtat och diabetes på lösdrift..
När någon äntligen ringer har han redan legat flera dagar... Tack, bra där.. Lillkusinen Johanna har haft hjärnhinneinflammation nu med... Jag känner mig utkastad ur min egen släkt...

There is a road that meets the road that goes to my house




Idag är en bra dag. Visst det kanske inte blev så mycket gjort med vårt projekt, men just nu känner jag mig lite bakbunden på grund av att vi behöver ha ett möte med lite kommuntoppar innan vi kör igång. De jobbar inte alltid så fort dessa kommunmänniskor. Känns jobbigt att vara beroende av att några personer som lever efter en helt annan tidsplan.

Men det har varit soligt idag! Jag har varit på mitt bästa humör sen.. JA kanske sen jag flyttade upp hit.. Känns helt jävla underbart att gå upp på morgonen utan att det gör ont i själen, eller vad jag ska kalla det. Även om jag var galet morgontrött, som alltid, kunde jag inte låta bli att längta ut till friska luften. Jag kommer nog alltid förbli en smula cynisk och bitter till mänsklighetens naiva löpsedlar.. men Idag är/var jag glad.

Önskar att jag bara kunde ta lilla Lena under ena armen och mina vänner under andra och dra på festival!

Inga bekymmer vi bara rymmer!




1:a april

Idag var det sol, glass, plugg och trötthet..

"namnsdag den 9:e juli, det måste vara rätt Örjan"

Ipred-dagen också men det är inte lika viktigt...

vi kollade på latexhandskar idag jag gillar nog latex.. jag hade svårt att skiljas från
handskarna i alla fall.

I morgon ska jag vara modig och vara telefonpilot igen. One small step...