Permission
Efter 269 dagar är det dags för ännu en permission. Jag släpps fri utan övervakning till söndag kväll. Då förväntas jag vara tillbaka i min cell.
Under dagen har jag i hemlighet utformat en ansökan om asyl inom andra verksamheter. Det tvångsarbete jag förväntas utföra av mina förvarare bryter sakta ner mig fysiskt och psykiskt. De andra internerna verkar inte haft samma motståndskraft som jag. De blir upprymda av att jaga en liten boll uppför en ramp klädd i grön matta. De jublar när bollen trillar ner i gropar. De måste blivit lobotomerade.
Hoppas jag hinner fly eller får kontakt med en allierad innan det blir min tur..
I övrigt har det inte hänt så mycket spännande...
Under dagen har jag i hemlighet utformat en ansökan om asyl inom andra verksamheter. Det tvångsarbete jag förväntas utföra av mina förvarare bryter sakta ner mig fysiskt och psykiskt. De andra internerna verkar inte haft samma motståndskraft som jag. De blir upprymda av att jaga en liten boll uppför en ramp klädd i grön matta. De jublar när bollen trillar ner i gropar. De måste blivit lobotomerade.
Hoppas jag hinner fly eller får kontakt med en allierad innan det blir min tur..
I övrigt har det inte hänt så mycket spännande...
Popping Cherries
Nu har det hänt..
Jag har varit på SM i poetryslam tre hela dagar i sträck. Detta var min första kontakt med den så kallade scenpoesi världen. En underlig sfär av inbördes beundran som jag överraskande nog fattade ett visst tycke för. Detta innebär med all säkerhet att jag går en utbildning med alldeles för mycket kultur!
Det var många klycshiga, och rentav kassa nummer som framfördes, med behållningen att det lyfte framd de riktigt bra texterna och poeterna! Man kan tro att det är en massa svåra människor som pratar om blomsterprakt och förlorad kärlek, och det var det. Men även en himla massa intelligenta scennummer med igenkänningstragik, svärta och äkta satir. I finalens två duellerande poeters nummer uppgick jag i mental orgasm, när jag fick min hjärna överkörd, påbackad och penetrerad med glödande grillspett av ord! Jag kände mig verkligen pants-on-head-retarded i jämförelse.
Jag fick min poesioskuld tagen hårt, och jag njöt hela vägen i mål! Enormt tack till Lali och My som tog med mig på det här äventyret! En i särklass God helg egentligen!
Fett
Jag har varit på SM i poetryslam tre hela dagar i sträck. Detta var min första kontakt med den så kallade scenpoesi världen. En underlig sfär av inbördes beundran som jag överraskande nog fattade ett visst tycke för. Detta innebär med all säkerhet att jag går en utbildning med alldeles för mycket kultur!
Det var många klycshiga, och rentav kassa nummer som framfördes, med behållningen att det lyfte framd de riktigt bra texterna och poeterna! Man kan tro att det är en massa svåra människor som pratar om blomsterprakt och förlorad kärlek, och det var det. Men även en himla massa intelligenta scennummer med igenkänningstragik, svärta och äkta satir. I finalens två duellerande poeters nummer uppgick jag i mental orgasm, när jag fick min hjärna överkörd, påbackad och penetrerad med glödande grillspett av ord! Jag kände mig verkligen pants-on-head-retarded i jämförelse.
Jag fick min poesioskuld tagen hårt, och jag njöt hela vägen i mål! Enormt tack till Lali och My som tog med mig på det här äventyret! En i särklass God helg egentligen!
Fett
I saw a light in the end of the tunnel....
1 månad och typ 3 veckor sedan...
Ibland behöver man bara gnälla av sig... Ifall jag ens orkar bry mig om vad jag behöver. De dagarna kommer allt mer sällan, ibland känns det som att det alltid straffar sig om man lägger ner energi på att bry sig. Det kostar alltid mer än vad det smakar och nuförtiden har de flesta saker slutat smaka alls.. kaffe känns för att ta till veckans modeord "urlakat" och mat innehållslöst.
Öl är ineffektivt och alkohol är i alla fall ett nedstämmande preparat så varför förtära det i mitt tillstånd..
Känner att jag tappat den lilla gnista jag hade och glömt bort både den och vad som tände den. Allt är ständigt lika förgängligt i all sin enkelhet och trots att jag vet exakt vad jag vill skriva om livet, universum och allting, kan jag inte förmå mig att släppa fram det...tror jag håller på att skjuta mig i foten här..
Den annalkande våren kan mycket väl vara min höst..
Samtal i en röd Peugeot..
Ibland behöver man bara gnälla av sig... Ifall jag ens orkar bry mig om vad jag behöver. De dagarna kommer allt mer sällan, ibland känns det som att det alltid straffar sig om man lägger ner energi på att bry sig. Det kostar alltid mer än vad det smakar och nuförtiden har de flesta saker slutat smaka alls.. kaffe känns för att ta till veckans modeord "urlakat" och mat innehållslöst.
Öl är ineffektivt och alkohol är i alla fall ett nedstämmande preparat så varför förtära det i mitt tillstånd..
Känner att jag tappat den lilla gnista jag hade och glömt bort både den och vad som tände den. Allt är ständigt lika förgängligt i all sin enkelhet och trots att jag vet exakt vad jag vill skriva om livet, universum och allting, kan jag inte förmå mig att släppa fram det...tror jag håller på att skjuta mig i foten här..
Den annalkande våren kan mycket väl vara min höst..
Samtal i en röd Peugeot..
drömma/leva
Ibland lever jag i en fantasi, i fantasin drömmer jag om ett liv. Ett liv där jag fick prata skit med dig över en vanlig pissljummen Falcon från Ica och konstatera att ingen av oss vet när vi ska bli stora.
Ett samtal i röd Peugot...
Ett samtal i röd Peugot...
Två dagar in i diktaturen..
Sedan två dagar tillbaka är Sverige officiellt en övervakningsstat, och ännu ett steg längre ifrån demokrati. Jag vill nästan i och med att lagförslaget gick igenom utnämna Sverige till det senaste tillskottet av totalitära diktaturer. Det är synd att vi, det svenska folket inte kan få av oss skygglapparna och verkligen se vad som försiggår i toppskiktet. Här blir vi påprackade en lag som gör att alla utan urskiljning får sin integritet och privata sfär kränkt av de som egentligen ska värna om den! Det är skandalöst att ingen har orkat bry sig och ta ordentlig opinion emot detta lagförslag som fullständigt underminerar de grundlagsskyddade rättigheterna som yttrande - och åsiktsfrihet. Inte ens i Kina skulle ett sånt här förslag gå igenom med så lite motstånd. Det får mig att undra om vi inte är lite för korkade i vårt land för att kunna inse problematiken med konstant övervakning av kabelburen kommunikation.
Man borde fråga folk om de t.ex. läst George Orwells 1984, sett V for vendetta eller THX 1138? Om ja, förstod ni överhuvudtaget problematiken i dessa verk? Eller accepterade ni bara faktum och lät er konformeras till fiktionen och kanske rentav hoppades att makthavarna skulle lyckas slå ner den tänkande minoriteten?
Sedan undrar jag varför VI det svenska folket förnekas en chans till en rättvis folkomröstning i en så här viktig fråga, den berör ju nämligen alla som bor i det här landet! Vi skulle ju absolut folkomrösta om EMU fastän både riksdag och regering i det fallet visste att folket ville behålla kronan. I förslaget om FRA:s utökade avlyssning har nog opinionssiffrorna varit de mest varierande någonsin. Detta beror antagligen på att det inte givits ut någon ordentlig information till de detta förslag berör. Regeringen har försökt hålla förslaget litet bland de mörkaste skuggorna i deras politik jämte Reinfeldts nära Arbeit-macht-frei reformer på sjukskrivning m.m.
Sverige är just nu kritiskt sjukt och Svenska folket måste enas och säga ifrån, Vi bestämmer över riksdagen, inte tvärtom! Det är vårt land och vi drabbas lika mycket av denna sinnessjuka lag, fattig som rik medborgare eller inte, ALLA inom Sveas gränser är precis lika utsatta! Det handlar om våra rättigheter till privata samtal med familj, vänner och ovänner!
Om Sverige ska blir friskt måste vi använda vår röst, folkets röst! Jag önskar att vi skulle våga ställa våra lastbilar och traktorer över vägarna, lägga ner allt arbete och våga visa vårt missnöje gentemot den diktaturregim som sitter vid makten!
Befria den "fria" världen!
/
Timon, en jävligt arg surikat!
Man borde fråga folk om de t.ex. läst George Orwells 1984, sett V for vendetta eller THX 1138? Om ja, förstod ni överhuvudtaget problematiken i dessa verk? Eller accepterade ni bara faktum och lät er konformeras till fiktionen och kanske rentav hoppades att makthavarna skulle lyckas slå ner den tänkande minoriteten?
Sedan undrar jag varför VI det svenska folket förnekas en chans till en rättvis folkomröstning i en så här viktig fråga, den berör ju nämligen alla som bor i det här landet! Vi skulle ju absolut folkomrösta om EMU fastän både riksdag och regering i det fallet visste att folket ville behålla kronan. I förslaget om FRA:s utökade avlyssning har nog opinionssiffrorna varit de mest varierande någonsin. Detta beror antagligen på att det inte givits ut någon ordentlig information till de detta förslag berör. Regeringen har försökt hålla förslaget litet bland de mörkaste skuggorna i deras politik jämte Reinfeldts nära Arbeit-macht-frei reformer på sjukskrivning m.m.
Sverige är just nu kritiskt sjukt och Svenska folket måste enas och säga ifrån, Vi bestämmer över riksdagen, inte tvärtom! Det är vårt land och vi drabbas lika mycket av denna sinnessjuka lag, fattig som rik medborgare eller inte, ALLA inom Sveas gränser är precis lika utsatta! Det handlar om våra rättigheter till privata samtal med familj, vänner och ovänner!
Om Sverige ska blir friskt måste vi använda vår röst, folkets röst! Jag önskar att vi skulle våga ställa våra lastbilar och traktorer över vägarna, lägga ner allt arbete och våga visa vårt missnöje gentemot den diktaturregim som sitter vid makten!
Befria den "fria" världen!
/
Timon, en jävligt arg surikat!
ingen stress...
... Eller?
Idag har vi haft "slutseminarium". Det var lika slutgiltigt som ∞ åtminstone kändes det så.. ingen grupp hade väl kommit särskilt långt med sitt arbete.. förutom The Kenny och hans sidestepmaster Tobi Kei Kenobi som spelat väldigt mycket CoD 4.
Vi å andra sidan hade syftningsfel i syftet och behöver en ny teori och en vassare metod.. allt ligger på stekbordet och väl i stort sätt redo att vändas upp på papper... eller? får se imorn tänker släpa med mig min släpbara dator till skolan i alla fall för att ge sken av att vara produktiv.
Till de roligare nyheterna hör att Sverige otippat tagit sig till Semi-final i Ishockey vm.. Tjeckien föll snöpligt på en turpuck som gled i mål till Tre Kronors fördel.
Dock känns min stress och den lilla glädje hockeysegern skänkte mig trivial jämfört med det som hänt i Burma och Kina... Likaså den kommande presidentvalskatastrofen i USA får mig att känna en djup och omstörtande oro för människorna som berörs, inklusive mig själv. Nu är jag hungrig och skall ta mig fan äta någon.
Idag har vi haft "slutseminarium". Det var lika slutgiltigt som ∞ åtminstone kändes det så.. ingen grupp hade väl kommit särskilt långt med sitt arbete.. förutom The Kenny och hans sidestepmaster Tobi Kei Kenobi som spelat väldigt mycket CoD 4.
Vi å andra sidan hade syftningsfel i syftet och behöver en ny teori och en vassare metod.. allt ligger på stekbordet och väl i stort sätt redo att vändas upp på papper... eller? får se imorn tänker släpa med mig min släpbara dator till skolan i alla fall för att ge sken av att vara produktiv.
Till de roligare nyheterna hör att Sverige otippat tagit sig till Semi-final i Ishockey vm.. Tjeckien föll snöpligt på en turpuck som gled i mål till Tre Kronors fördel.
Dock känns min stress och den lilla glädje hockeysegern skänkte mig trivial jämfört med det som hänt i Burma och Kina... Likaså den kommande presidentvalskatastrofen i USA får mig att känna en djup och omstörtande oro för människorna som berörs, inklusive mig själv. Nu är jag hungrig och skall ta mig fan äta någon.
Saknad och tomhet...
Lena har åkt tillbaka till småland, jag känner kompletteringsfrustrationen bubbla inom mig och jag vill bara att hon ska packa om och åka tillbaka hit! Men det är inte den främsta inspirationen till detta inlägg...
Sitter här och känner hur lite jag anstränger mig för att förhindra att mina syskon ska behöva gå igenom samma
skit och elände som jag behövde stå ut med. Jag vet att jag alltid förstod lite för bra vad som egentligen försiggick och min syster verkade ständigt förskonad från vetskapen. Själv vågade jag sällan ta en andra portion av kvällsmaten, jag ville ju att mamma också skulle äta...
Nu har saker och ting verkat fungera i några år.. men på sistone har det gått utför både för mamma och för pappa. Emmy är vuxen nu och kan ta hand om sig själv, det har hon visserligen alltid kunnat.
Martin tror jag börjar inse att det inte riktigt är som det ska vara i en familj och jag önskar att jag kunde finnas där lite oftare när pappa mår dåligt och "håller sig för bröstet".
Sen har vi Victor han fyller 9 i år, men har ingen som hjälper honom med läxorna. Martin och Emmy har sina egna saker att tänka på, Pappa jobbar och hans sambo skulle nog kanske behöva läsa om alltihop.. Men varje gång jag pratar med mina bröder så slås jag av att de redan har lärt sig ta hand om sig själva så bra! Jag önskar ändå att pappa tog sig tid att göra mattetabeller med Victor, som han gjorde med mig.. Eller att mamma uppmuntrade Martin att jaga sina drömmar som hon gjorde med mig.. Istället för att låta dem växa ifrån sina drömmar och förhoppningar för fort. Låt mina bröder vara barn ett tag till!
Jag undrar bara hur vi trots olika upplevelser av våra föräldrar och bristen på uppfostran kunde bli så otroligt olikt lika varandra?
Sitter här och känner hur lite jag anstränger mig för att förhindra att mina syskon ska behöva gå igenom samma
skit och elände som jag behövde stå ut med. Jag vet att jag alltid förstod lite för bra vad som egentligen försiggick och min syster verkade ständigt förskonad från vetskapen. Själv vågade jag sällan ta en andra portion av kvällsmaten, jag ville ju att mamma också skulle äta...
Nu har saker och ting verkat fungera i några år.. men på sistone har det gått utför både för mamma och för pappa. Emmy är vuxen nu och kan ta hand om sig själv, det har hon visserligen alltid kunnat.
Martin tror jag börjar inse att det inte riktigt är som det ska vara i en familj och jag önskar att jag kunde finnas där lite oftare när pappa mår dåligt och "håller sig för bröstet".
Sen har vi Victor han fyller 9 i år, men har ingen som hjälper honom med läxorna. Martin och Emmy har sina egna saker att tänka på, Pappa jobbar och hans sambo skulle nog kanske behöva läsa om alltihop.. Men varje gång jag pratar med mina bröder så slås jag av att de redan har lärt sig ta hand om sig själva så bra! Jag önskar ändå att pappa tog sig tid att göra mattetabeller med Victor, som han gjorde med mig.. Eller att mamma uppmuntrade Martin att jaga sina drömmar som hon gjorde med mig.. Istället för att låta dem växa ifrån sina drömmar och förhoppningar för fort. Låt mina bröder vara barn ett tag till!
Jag undrar bara hur vi trots olika upplevelser av våra föräldrar och bristen på uppfostran kunde bli så otroligt olikt lika varandra?
Murphys Lag
Om något kan gå fel så kommer det förr eller senare att göra det! eller rättare sagt:
Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet.
Må dåligt/Att se världen ur en dokumentförstörares perspektiv.
Stone Sour - Zzyzx Rd.
I don't know how else to put this.
It's taken me so long to do this.
I'm falling asleep and I can't see straight.
My muscles feel like a melee,
My body's curled in a U-shape.
I put on my best, but I'm still afraid.
Propped up by lies and promises.
Saving my place as life forgets.
Maybe it's time I saw the world.
I'm only here for a while.
Patience is not my style,
And I'm so tired that I got to go.
Where am I supposed to hide now?
What am I supposed to do?
Did you really think I wouldn't see this through?
Tell me I should stick around for you.
Tell me I can have it all.
I'm still too tired to care and I got to go.
I get to go home in one week.
But I'm leaving home in three weeks.
They throw me a bone just to pick me dry.
I'm following suit and directions.
I crawl up inside for protection.
I'm told what to do and I dont know why.
I'm over existing in limbo
I'm over the myths and placebos
I dont really mind if I just fade away
I'm ready to live with my family.
I'm ready to die in obscurity
Cause I'm so tired that I got to go.
Where am I supposed to hide now?
What am I supposed to do?
You still don't think I'm gonna see this through?
Tell me I'm a part of history.
Tell me I can have it all.
I'm still too tired to care and I got to go.
I'm still too tired to care and I got to go. (6x)
/>
Vadå lösa slag inte barnmisshandel?
Jag blir uppriktigt ledsen...
Varannan dag läser jag något som får mig att tappa hoppet om mänskligheten. Det känns så i alla fall. Idag är det flera saker som får mig nästan gråtfärdig och jag finner ofta mig själv undrande om jag är den enda som känner empati och sorg för den stackars värld vi lever i? Det finns i den världen jag ser omkring mig så många som lider både öppet och av självklara orsaker och av dolda subtila orsaker. Det finns dessutom så många som kan hjälpa. Själv kan jag inte hjälpa mer än att låna ut mitt öra till den som behöver prata. Hade jag mer att erbjuda skulle jag ge det.
Denna gång blir jag bestört av en dom som föll i Ystads tingsrätt. Där friades ett föräldrapar från misstanke om barnmisshandel, rättens motivering:
?Slaget har inte haft sådan kraft och intensitet att den orsakat tillräcklig smärta för att bedömas som misshandel.?
Jag ser ett enormt problem i att en domstol i Sverige inte ser till barnens bästa. Vi skryter ju ändå om våran goda rättssäkerhet. Barn ska inte behöva växa upp och vara rädda för någon av sina föräldrar eller någon annan vuxen i sin närhet. Jag vill inte på något sätt säga att rätten gjort helt fel, jag har ju inte alla fakta i fallet. Men jag förväntar mig ändå en konsekvens av att ett barn blivit slaget av sina föräldrar. Har vi redan glömt fallet med stackars Bobby? Har ordföranden och nämndemännen glömt hur det var att vara barn? Vi förbjöd ju faktiskt barnaga i Sverige 1979 och det är olagligt att slå barn i alla syften, vad det nu kan finnas för syfte med det. Därför kräver jag att det även ska bli konsekvenser av att man slår sina barn. När det är socialt tabu att slå hunden i dresseringssyfte varför ska det inte vara likadant när man slår sina barn?
Är djurens rättigheter så förbannat mycket viktigare? Om vi hakar upp oss på detta anser jag att vi ser förbi de primära problemen och fokuserar på de sekundära. Detta för att flytta uppmärksamheten ifrån det primära till det sekundära. Det vill säga att man döljer ett problem som är ganska viktigt med att förstora upp ett mindre viktigt.
Jag förstår inte hur man ska kunna kalla ett samhälle, som bryr sig mer om att sina privilegierade och trygga istället för att skydda sina svaga och utsatta, för fungerande.
Det är ingen hemlighet att barn tar efter det dom upplever och tar det med sig genom uppväxten. Jag kan ju härmed avslöja att min far var en väldigt arg man när jag var liten. Och med detta i ryggen vill jag säga att om vi vill skapa en våldsammare mindre sympatisk och mörkare värld. Varså-jävla-goda att slå era stackars oskyldiga barn som ni istället borde låta leka fritt och få släppa lös fantasin.
Idag hade Astrid Lindgren fyllt 100 år och jag blir varm i hela själen av tanken på att hennes livslånga kamp för att vuxna ska låta barn vara barn. Hon ville att man skulle låta barnen ha sin fantasi intakt. Som hon sa:
?Allt stort som skett i världen, skedde först i någons fantasi? och om vi ska göra något bättre av vår värld behöver vi nog all fantasi vi kan få!
Varannan dag läser jag något som får mig att tappa hoppet om mänskligheten. Det känns så i alla fall. Idag är det flera saker som får mig nästan gråtfärdig och jag finner ofta mig själv undrande om jag är den enda som känner empati och sorg för den stackars värld vi lever i? Det finns i den världen jag ser omkring mig så många som lider både öppet och av självklara orsaker och av dolda subtila orsaker. Det finns dessutom så många som kan hjälpa. Själv kan jag inte hjälpa mer än att låna ut mitt öra till den som behöver prata. Hade jag mer att erbjuda skulle jag ge det.
Denna gång blir jag bestört av en dom som föll i Ystads tingsrätt. Där friades ett föräldrapar från misstanke om barnmisshandel, rättens motivering:
?Slaget har inte haft sådan kraft och intensitet att den orsakat tillräcklig smärta för att bedömas som misshandel.?
Jag ser ett enormt problem i att en domstol i Sverige inte ser till barnens bästa. Vi skryter ju ändå om våran goda rättssäkerhet. Barn ska inte behöva växa upp och vara rädda för någon av sina föräldrar eller någon annan vuxen i sin närhet. Jag vill inte på något sätt säga att rätten gjort helt fel, jag har ju inte alla fakta i fallet. Men jag förväntar mig ändå en konsekvens av att ett barn blivit slaget av sina föräldrar. Har vi redan glömt fallet med stackars Bobby? Har ordföranden och nämndemännen glömt hur det var att vara barn? Vi förbjöd ju faktiskt barnaga i Sverige 1979 och det är olagligt att slå barn i alla syften, vad det nu kan finnas för syfte med det. Därför kräver jag att det även ska bli konsekvenser av att man slår sina barn. När det är socialt tabu att slå hunden i dresseringssyfte varför ska det inte vara likadant när man slår sina barn?
Är djurens rättigheter så förbannat mycket viktigare? Om vi hakar upp oss på detta anser jag att vi ser förbi de primära problemen och fokuserar på de sekundära. Detta för att flytta uppmärksamheten ifrån det primära till det sekundära. Det vill säga att man döljer ett problem som är ganska viktigt med att förstora upp ett mindre viktigt.
Jag förstår inte hur man ska kunna kalla ett samhälle, som bryr sig mer om att sina privilegierade och trygga istället för att skydda sina svaga och utsatta, för fungerande.
Det är ingen hemlighet att barn tar efter det dom upplever och tar det med sig genom uppväxten. Jag kan ju härmed avslöja att min far var en väldigt arg man när jag var liten. Och med detta i ryggen vill jag säga att om vi vill skapa en våldsammare mindre sympatisk och mörkare värld. Varså-jävla-goda att slå era stackars oskyldiga barn som ni istället borde låta leka fritt och få släppa lös fantasin.
Idag hade Astrid Lindgren fyllt 100 år och jag blir varm i hela själen av tanken på att hennes livslånga kamp för att vuxna ska låta barn vara barn. Hon ville att man skulle låta barnen ha sin fantasi intakt. Som hon sa:
?Allt stort som skett i världen, skedde först i någons fantasi? och om vi ska göra något bättre av vår värld behöver vi nog all fantasi vi kan få!