Amerikanska Fenomen
Något har slagit mig
Och det hårt.. Jag har sett en del USAnska filmer på sistone och ett litet fenomen har träffat en punkt i min lilla hjärna. Det som först fick mig att reagera är det jag lade märke till först. Jo, innan själva filmen börjar brukar produktionsbolagen presentera sina logotyper. Inget konstigt i det. Men på sistone har logotyperna ändrats lite. Numera är logotypen lite mer trendinriktad. De Stora bolagens logos har fått en liten bisats i stil med Warner Independent eller Fox Searchlight!
Jag stör mig på detta eftersom jag finner en enorm och oemotsägligt stor paradox i det hela. En Independent film ska i mitt tycke vara fristående från DE STORA BOLAGEN; Fox, Warner, Columbia, Universal och Paramount till exempel. Det tragiska med dessa bolag är att de helt eller delvis tillhör ViaCom koncernen. Vilken i sin tur nästan styr allt TV-utbud i USA. Jag vet att det är fruktansvärt att producera film. Inte av erfarenhet men i alla fall. Men en independent film kan inte luta sig mot de stora bolagen. En annan sak som stör mig med dessa semi-independent filmer är att en del inte är independent alls Etablerade namn som Sean Penn eller Paul Thomas Anderson kan inte göra Hollywood independent filmer och kalla dem för independent. Särskilt eftersom de mångt och mycket följer Hollywoodistiska konventioner inom berättande, klippning och storyline. Det blir inte riktigt independent film. Tyvärr! Det är lika idiotiskt som USAnsk oljeimperialism!
För mig blir det som vegetarisk chili con carne!
Och det hårt.. Jag har sett en del USAnska filmer på sistone och ett litet fenomen har träffat en punkt i min lilla hjärna. Det som först fick mig att reagera är det jag lade märke till först. Jo, innan själva filmen börjar brukar produktionsbolagen presentera sina logotyper. Inget konstigt i det. Men på sistone har logotyperna ändrats lite. Numera är logotypen lite mer trendinriktad. De Stora bolagens logos har fått en liten bisats i stil med Warner Independent eller Fox Searchlight!
Jag stör mig på detta eftersom jag finner en enorm och oemotsägligt stor paradox i det hela. En Independent film ska i mitt tycke vara fristående från DE STORA BOLAGEN; Fox, Warner, Columbia, Universal och Paramount till exempel. Det tragiska med dessa bolag är att de helt eller delvis tillhör ViaCom koncernen. Vilken i sin tur nästan styr allt TV-utbud i USA. Jag vet att det är fruktansvärt att producera film. Inte av erfarenhet men i alla fall. Men en independent film kan inte luta sig mot de stora bolagen. En annan sak som stör mig med dessa semi-independent filmer är att en del inte är independent alls Etablerade namn som Sean Penn eller Paul Thomas Anderson kan inte göra Hollywood independent filmer och kalla dem för independent. Särskilt eftersom de mångt och mycket följer Hollywoodistiska konventioner inom berättande, klippning och storyline. Det blir inte riktigt independent film. Tyvärr! Det är lika idiotiskt som USAnsk oljeimperialism!
För mig blir det som vegetarisk chili con carne!
Into the Wild
Intressant men föga överraskande.
Regi: Sean Penn
Medverkande: Emile Hirsch, William Hurt, Jena Malone mfl.
Den nyutexaminerade Christopher McCandless får nog av samhället och civilsationen och bestämmer sig för att bege sig ut i det vilda, närmare bestämt Alaska. Han skänker alla sina besparingar till välgörenhet och förstör sina kontokort och id-kort. Sen sticker han ifrån sina stela övre-medelklassföräldrar och sin syster. En syster han verkar ha starka band till. Föräldrarna har han efter att en del skellett uppdagats tappat allt förtroende för.
Filmen porträtterar många karaktärer och levnadsöden som kommer att påpeka Christopher eller Alexander Supertramp, som han väljer att kalla sig medan han reser. Ljudet, bilden och musiken är bra och välbalanserade till varandra. Och filmen är något uppbruten kronologiskt i och med att Alexander/Chris sista veckor i Alaska och hans resa genom ett avskalat USA med ett antal speciella människor som påverkar honom i sin djupare uppfattning om världen. De flesta försöker få honom att tänka om, men han är fast besluten att lämna civilisationen bakom sig.
Karaktären Alexander Supertramp, berör mig till en början. Han känns som en yngling som blivit fått en stunds inblick i samhällets mörka sidor, den ständiga dubbelmoral samhället bygger på osv. Men jag förstår inte varför han envisas med sin idé trots de varma och älskvärda människor han har turen att möta på sin resa. De flesta möten slutar med att det är Alexander som lär de andra en läxa om livet. Något som känns ytterst osannolikt. Skådespelet är bra och övertygande genom hela produktionen och Penn har gjort ett gott arbete med att instruera sin ensemble. Men berättelsen känns stundtals långsam och oengagerande. Jag köper inte alltid Alexanders överdrivna beslutsamhet och hans rädsla för närhet. Men eftersom det är en sann historia så måste jag köpa det.
Det hela sammantaget är det en mycket bra filmatisering av en fascinerande historia som stundals lyfter över förväntan och ibland dalar det.. Som i alla filmer.. det är något som fattas för att det ska funka hela vägen för mig.. kanske att han möter för många trevliga och hjälpsamma människor och inte mer än en enda elaking som dessutom försvinner lika fort som han fök upp. det känns för tillrättalagt... Det finns falska och luriga människor på vägarna som gör fruktansvärda saker mot liftare.. men Alexander hade väl tur.. tills den där dagen..
Rekommenderas varmt om man gillar långsamma livsomvälvande historier om människans egna förmåga att skapa sina egna förutsättningar.
Regi: Sean Penn
Medverkande: Emile Hirsch, William Hurt, Jena Malone mfl.
Den nyutexaminerade Christopher McCandless får nog av samhället och civilsationen och bestämmer sig för att bege sig ut i det vilda, närmare bestämt Alaska. Han skänker alla sina besparingar till välgörenhet och förstör sina kontokort och id-kort. Sen sticker han ifrån sina stela övre-medelklassföräldrar och sin syster. En syster han verkar ha starka band till. Föräldrarna har han efter att en del skellett uppdagats tappat allt förtroende för.
Filmen porträtterar många karaktärer och levnadsöden som kommer att påpeka Christopher eller Alexander Supertramp, som han väljer att kalla sig medan han reser. Ljudet, bilden och musiken är bra och välbalanserade till varandra. Och filmen är något uppbruten kronologiskt i och med att Alexander/Chris sista veckor i Alaska och hans resa genom ett avskalat USA med ett antal speciella människor som påverkar honom i sin djupare uppfattning om världen. De flesta försöker få honom att tänka om, men han är fast besluten att lämna civilisationen bakom sig.
Karaktären Alexander Supertramp, berör mig till en början. Han känns som en yngling som blivit fått en stunds inblick i samhällets mörka sidor, den ständiga dubbelmoral samhället bygger på osv. Men jag förstår inte varför han envisas med sin idé trots de varma och älskvärda människor han har turen att möta på sin resa. De flesta möten slutar med att det är Alexander som lär de andra en läxa om livet. Något som känns ytterst osannolikt. Skådespelet är bra och övertygande genom hela produktionen och Penn har gjort ett gott arbete med att instruera sin ensemble. Men berättelsen känns stundtals långsam och oengagerande. Jag köper inte alltid Alexanders överdrivna beslutsamhet och hans rädsla för närhet. Men eftersom det är en sann historia så måste jag köpa det.
Det hela sammantaget är det en mycket bra filmatisering av en fascinerande historia som stundals lyfter över förväntan och ibland dalar det.. Som i alla filmer.. det är något som fattas för att det ska funka hela vägen för mig.. kanske att han möter för många trevliga och hjälpsamma människor och inte mer än en enda elaking som dessutom försvinner lika fort som han fök upp. det känns för tillrättalagt... Det finns falska och luriga människor på vägarna som gör fruktansvärda saker mot liftare.. men Alexander hade väl tur.. tills den där dagen..
Rekommenderas varmt om man gillar långsamma livsomvälvande historier om människans egna förmåga att skapa sina egna förutsättningar.
Idag/kväll ska jag uppdatera innehållet..
Men så länge får ni hålla tillgodo..
Apple pays Chuck Norris 99 cents every time he listens to a song.
Apple pays Chuck Norris 99 cents every time he listens to a song.
Uwe Boll.. hehe
Jag måste först lägga en brasklapp. Jag tycker faktiskt om film och jag försöker se film så mycket som möjligt.. Men eftersom jag alltid hamnar i något slags limbo mellan att välja en film att se och kommentera och fastna i någon TV-serie blir detta svårt. Ett uppdrag som senare har försvårats av den brutala skrotningen av min hårddisk! Jag uppskattar verkligen bra film! Hur mycket man än önskar att det bara är en mardröm kommer det ständigt nya utfall av ren och skär filmironi från The one and only Uwe Boll!
Ja, hans produktioner är ren och skär smörja. De saknar överhuvudtaget handling och karaktärsdjup, skådespelar- och regiprestationer är långt under botten, men ändå finns en glimt av briljans! Antingen det, eller så övertolkar jag bara så in i helvete! För jag VILL verkligen tro att Uwe medvetet driver med TV-spelsfilmen. Jag vill tro att han hånar hela filmbranschen och är vår tids störste samtidskritiker. Man gör inte detta på allvar!
Det senaste som kläcktes i hans briljanta hjärna var i alla fall att släppa trailern till FarCry filmatiseringen. En film med lika djup storyline som spelet ifråga. Han lyckas alltid få ihop pengar till sina produktioner, så han måste producera porr mellan alltihop, eller? Var skulle han annars hitta de briljanta skådespelarna?
Uwe Bolls Far Cry
Sedan har han en fantasy-produktion som talar helt för sig själv. Den är baserad på PC-strategi blaha spelet Dungeon siege vilket också det saknar story helt och hållet! det är som hittat för denna samhällsdebattör som verkar vilja påskina vilken fördummande kraft dessa spel är för vår allt mer alienerade och degenerade ungdom!
Vill bara citera en kommentar på den följande länken:
"Den ligger redan på IMDB Bottom 100 :D Jason Statham är väl inte så jättekonstigt, men John Ryss Davies, Ray Liotta, Burt Reynolds och Ron Perlman är ju mycket bra skådisar allihopa, hur kunde de gå med på det här?"
Ja, hur kunde de? Jag förstår inte vad personen baserar detta påstående på. När kunde mna räkna Burt Reynolds som en "bra" skådespelare?
In the Name of the King
Kommentarer är nu överflödiga.. kolla in hans trailers och skratta åt människans enfaldighet! längtar efter att få se en trailer för Postal-the movie!
Ja, hans produktioner är ren och skär smörja. De saknar överhuvudtaget handling och karaktärsdjup, skådespelar- och regiprestationer är långt under botten, men ändå finns en glimt av briljans! Antingen det, eller så övertolkar jag bara så in i helvete! För jag VILL verkligen tro att Uwe medvetet driver med TV-spelsfilmen. Jag vill tro att han hånar hela filmbranschen och är vår tids störste samtidskritiker. Man gör inte detta på allvar!
Det senaste som kläcktes i hans briljanta hjärna var i alla fall att släppa trailern till FarCry filmatiseringen. En film med lika djup storyline som spelet ifråga. Han lyckas alltid få ihop pengar till sina produktioner, så han måste producera porr mellan alltihop, eller? Var skulle han annars hitta de briljanta skådespelarna?
Uwe Bolls Far Cry
Sedan har han en fantasy-produktion som talar helt för sig själv. Den är baserad på PC-strategi blaha spelet Dungeon siege vilket också det saknar story helt och hållet! det är som hittat för denna samhällsdebattör som verkar vilja påskina vilken fördummande kraft dessa spel är för vår allt mer alienerade och degenerade ungdom!
Vill bara citera en kommentar på den följande länken:
"Den ligger redan på IMDB Bottom 100 :D Jason Statham är väl inte så jättekonstigt, men John Ryss Davies, Ray Liotta, Burt Reynolds och Ron Perlman är ju mycket bra skådisar allihopa, hur kunde de gå med på det här?"
Ja, hur kunde de? Jag förstår inte vad personen baserar detta påstående på. När kunde mna räkna Burt Reynolds som en "bra" skådespelare?
In the Name of the King
Kommentarer är nu överflödiga.. kolla in hans trailers och skratta åt människans enfaldighet! längtar efter att få se en trailer för Postal-the movie!
28 Veckor senare/28 Weeks later
Juan Carlos Fresnadillo, som bl.a. är ansvarig för Intacto (2001) Har här hoppat in i splatter-thriller genren. Han gör det med ett oväntat bra resultat. Fotot är närgånget och de våldsamma scenerna känns väldigt intima, i alla fall när det är filmens zombies som står för våldet. Skådespeleriet är kanske inte djupt eller gripande men det känns inte som om det gör någon skada. Man rycks ändå med i historien tack vare att stämningen och känslan av klaustrofibi följer en även i ett ödelagt London. I den här filmen ser man hur det skulle kunna gå om militäriskt tänkande går före sunt förnuft och god medmänsklighet. Kontrollsamhället falerar på den (o)mänskliga faktorn.
Det som i stora drag händer i filmen är att man efter 28 veckors karantän av de brittiska öarna börjar släppa in civila i London, detta trots att man inte helt har sanerat staden från smittbärare. Snart sprids viruset återigen okontrollerat i det lilla avspärrade området och den Amerikanska armén tar till sin favoritmetod: döda allt. En liten grupp överlevande försöker ta sig bort från ön...
Man har lyckats bra med att framställa ett öde och övergivet London. Trots tomma gator lyckas ett smart foto och ett tryckande ljudspår bibehålla klustrofobiska känslan hos en skokartong. Det närgångna och skakiga fotot ger en närmast dokumentär känsla åt "actionscenerna" och man känner sig då och då andfådd eller tagen av det grova våldet som visas i filmen.
Det enda jag tänkte på är att det inte känns helt trovärdigt hur en del "zombies" beter sig utifrån den uppfattning man fått från den förra filmen 28 dagar senare. En del verkar vara lite för bra på att klara sig undan en del av militärens knep för att Utrota liv. Om man kan förbise denna lilla skitsak är 28 Veckor senare betydligt mycket bättre än sin föregångare på alla punkter. Den är även betydligt bättre än de flesta andra filmer på samma tema. Sen är det ju självklart de duktiga amerikanska soldaterna som vaktar London, och dessutom inte sköter sitt jobb som de ska, ovanligt hmmm..
För de som är intresserade så tycker jag verkligen att man ska se den. Det kvittar vad man tyckte om föregångaren den här är sjukt mycket bättre. Om betyg? hmmm... kanske 3 surikater av 5 möjliga.
Filmcensur
Välkommen!
Det här min filmblogg! Den är just nu under konstruktion d.v.s. jag jobbar fortfarande på materialet. Jag vill att det här ska bli en åtminstone halvseriös blogg om film, filmskapande och allt som det surras om kring ämnet film.
Jag kan eventuellt komma att betygsätta filmer jag tycker det är värt att betygsätta. Eller åtminstone värda att nämnas på ett medium med potential att nå ut till många läsare.
T.ex kommer jag inte att prata om såna filmtabbar som Fantastic Four: Rise of the silver surfer. Utan kanske belysa storverk som Pan's Labyrinth, Adaptation och Stranger Than fiction eller Lost in translation.
Detta borde ge en liten hum om vad jag vill poängtera med min filmblogg. jag hoppas att jag inte kommer tråka ihjäl eventuella läsare. Mer kommer att dyka upp längre fram... Just nu känner jag att jag ahr suttit allt för länge vid datorn. Måste ta ett brejk!
Vi hörs!
