Censurerat

...minns döden, minns livet.

Borde inte blogg nu... Jag har massor att göra. Jag måste bara få skiten ur systemet. Lena bad mig att fokusera på att tentan, jag försöker, men mina hjärnspöken blockerar allt! Jag är ledsen men jag sitter bara och tänker, minns, saknar och sörjer...

jag minns två bilfärder i april 2005 mellan Berga och Grevie.. långa samtal och en långsamt krypande insikt av att nåt inte stod helt rätt till hos en som för mig symboliserade styrkan att resa sig igen trots att allt gått åt helvete. Hasse tog, liksom Rolf, alla problem med en klackspark och svart humor, trodde man.. På olika sätt idoliserade jag min farbror respektive morbror..

Återigen, samtalen med min morbror i bilen på resan genom södra sverige kommer alltid finnas etsade i mitt minne.. Det kom som ett spett genom hjärtat när jag kom hem till småland och fick veta den fruktansvärda nyheten... Man tänker hela tiden "om jag bara hade..."  ett kort samtal kanske hade räckt? fast jag vet att det i allra bästa fall hade skjutit upp det... vad kunde man ha gjort mer? Varför fanns inte vi i familjen där när han behövde det som mest?

Rolf dog ju i leukemi när jag var runt nio år gammal... det sista samtalet vi hade vågade jag knappt titta på honom.. han hade inget hår, den muskulöse mannen hade nästan tynat bort kvar fanns bara skrattet och de kvicka kommentarerna... "Du får titta, jag håller för att tittas på"

Kom ihåg döden, minns livet...