Inte Helt Nöjd.
Så jävla typiskt!
Jaha, då har man haft en riktig skitdag. Det var riktigt längesen jag hade en dag som kändes så här hopplöst meningslös. Jag får total överbelastning i mitt redan bräckliga så kallade psyke. Det är så illa att jag mår fysiskt dåligt av detta total fiasko till tisdag. Denna tisdag är för övrig den 20:e mars 2007. Inget särskilt med det, bara att jag vill minnas detta datum i förakt inför mig själv.
Till att börja med så försöker jag reda ut min ekonomi den här månaden. Min ekonomi är ungefär lika stabil som Sveriges var runt det tidiga 90-talet, d.v.s. helt körd åt helvete. Här kan ingen styrränta i världen rädda mig. Inte heller några ringleder förbi bollen eller vattentornet.
Sen kan ju nämnas att jag är förkyld, alla vet hur det är med killar som blir förkylda. Vi blir berättigade till oändlig självömkan tills dess att förkylningen blåst förbi. Fy fan vad gnällig jag känner mig just nu.
Sen så har vi den här förbannade radiosändningen! Vad fan ska man säga om den? Att jag tyckte kvalitén var lika hög som de polska tecknade kortfilmerna de kör i bolibompa på svt. Med detta menar jag att vi stundtals var djupt nere i avgrunden. Visst glänste det till som i exemplet nedan, tyvärr blev det aldrig bättre än såhär:
Simon: "Alla bärplockare är fascister."
Jag: "Vad grundar du detta på?"
Simon: "Absolut ingenting."
Jag har sån djävla ångest! Jag ber alla människor och människoliknande varelser om ursäkt för kvällens sändning. Det var väl allt för ikväll, nu ska jag njuta av idioterna på American Idol en liten stund.
Puss och kram
Jaha, då har man haft en riktig skitdag. Det var riktigt längesen jag hade en dag som kändes så här hopplöst meningslös. Jag får total överbelastning i mitt redan bräckliga så kallade psyke. Det är så illa att jag mår fysiskt dåligt av detta total fiasko till tisdag. Denna tisdag är för övrig den 20:e mars 2007. Inget särskilt med det, bara att jag vill minnas detta datum i förakt inför mig själv.
Till att börja med så försöker jag reda ut min ekonomi den här månaden. Min ekonomi är ungefär lika stabil som Sveriges var runt det tidiga 90-talet, d.v.s. helt körd åt helvete. Här kan ingen styrränta i världen rädda mig. Inte heller några ringleder förbi bollen eller vattentornet.
Sen kan ju nämnas att jag är förkyld, alla vet hur det är med killar som blir förkylda. Vi blir berättigade till oändlig självömkan tills dess att förkylningen blåst förbi. Fy fan vad gnällig jag känner mig just nu.
Sen så har vi den här förbannade radiosändningen! Vad fan ska man säga om den? Att jag tyckte kvalitén var lika hög som de polska tecknade kortfilmerna de kör i bolibompa på svt. Med detta menar jag att vi stundtals var djupt nere i avgrunden. Visst glänste det till som i exemplet nedan, tyvärr blev det aldrig bättre än såhär:
Simon: "Alla bärplockare är fascister."
Jag: "Vad grundar du detta på?"
Simon: "Absolut ingenting."
Jag har sån djävla ångest! Jag ber alla människor och människoliknande varelser om ursäkt för kvällens sändning. Det var väl allt för ikväll, nu ska jag njuta av idioterna på American Idol en liten stund.
Puss och kram
Tvättdag.
Jobbigt.
Idag har jag äntligen fått ändan ur vagnen och faktiskt gått ner till tvättstugan med mina ton med tvätt. Jag är därför tvungen att tillbringa dagen i kläder som jag vanligtvis aldrig använder. Antaglingen för att de är så slitna eller helt enkelt är så jävla fula att de endast kan användas om man ursäktar detta förargelseväckande utssende med att man just har tvättdag eller liknande. En annan mer obetydlig detalj med att tvätta är att jag bor på Bollen, ett studentboende som kanske har sina brister här och var. Både bland hyresgäster och kvalitet på nödvändigheter som tvättstuga. Fast kvaliteten på de olika tvättstugorna varierar. Nummer tre brukar vara bra så jag brukar tvätta i den.
Tyvärr så är ju inte den siste idioten född än så man kan ju räkna med att bli tvungen att rensa ut ca 3kg torktumlarludd ur det lilla filter som sitter i maskinen. För tydligen är jag den enda på Bollen som är begåvad med en sådan finmotorik att jag är kapabel att rensa torktumlarens filter när jag är färdig. Jag trodde att om man var så pass funktionshindrad att man inte kunde ta hand om sig själv så var men berättigad till personlig assistent. Men jag måste ha fel, jag har inte sett en enda personlig assistent här på Bollen. Dett kräver lite detektivarbete, detta betyder att jag inte kan skriva mer den här gången.
Daniel Odén, inte "nya" Pekka
Idag har jag äntligen fått ändan ur vagnen och faktiskt gått ner till tvättstugan med mina ton med tvätt. Jag är därför tvungen att tillbringa dagen i kläder som jag vanligtvis aldrig använder. Antaglingen för att de är så slitna eller helt enkelt är så jävla fula att de endast kan användas om man ursäktar detta förargelseväckande utssende med att man just har tvättdag eller liknande. En annan mer obetydlig detalj med att tvätta är att jag bor på Bollen, ett studentboende som kanske har sina brister här och var. Både bland hyresgäster och kvalitet på nödvändigheter som tvättstuga. Fast kvaliteten på de olika tvättstugorna varierar. Nummer tre brukar vara bra så jag brukar tvätta i den.
Tyvärr så är ju inte den siste idioten född än så man kan ju räkna med att bli tvungen att rensa ut ca 3kg torktumlarludd ur det lilla filter som sitter i maskinen. För tydligen är jag den enda på Bollen som är begåvad med en sådan finmotorik att jag är kapabel att rensa torktumlarens filter när jag är färdig. Jag trodde att om man var så pass funktionshindrad att man inte kunde ta hand om sig själv så var men berättigad till personlig assistent. Men jag måste ha fel, jag har inte sett en enda personlig assistent här på Bollen. Dett kräver lite detektivarbete, detta betyder att jag inte kan skriva mer den här gången.
Daniel Odén, inte "nya" Pekka
Utflykt!
Blåsigt var det också...
Idag har jag varit på utflykt tillsammans med Lena, Johan, Lali och Camilla. Meningen var att vi skulle besöka en affär som säljer begagnade möbler. Passande nog heter den Bra och begagnat. Eftersom Johan var den enda som varit där tidigare så litade vi på att han visste var det låg. Trots att han bara varit där två gånger eller något sådant. Han verkade övertygad om att vi skulle gå av vid ett stopp som kallas Bastuban (som instrumentet) som ligger lite i utkanten av det Norrköping jag känner till. Hursomhelst, vi litade till Johans erfarenhet och klev av vid det beryktade Bastuban. Ett misstag visade det sig snart då vi egentligen skulle gått av en station senare. Tyvärr så blåste det ganska rejält och kyligt så den lilla extra promenaden blev ganska plågsam. I vilket fall som helst så kom vi tillslut till den beryktade butiken. Det såg väldigt öde ut och vi blev oroliga för att de kanske hade lagt av för gott med att sälja begagnade möblir till behövande människor. Med oråd och onda aningar smög vi oss närmare byggnaden. Med viss hjälp från en informativ skylt i dörren kunde vi dra slutsatsen att de hade flyttat till Finspångsvägen 27, vid Överskottsbolaget.
Man kan ju förstås tycka att det var jävligt typiskt när vi ändå hade fått gå flera hundra meter i den kyliga blåsten. Efter fiaskot (nåja) bestämde vi oss för att ta spårvagnen ner till resecentrum och gå bort till Max för en bit mat. Det var gott. Även en filmkväl med visst alkoholintag återstår på "att göra listan". Och denna event går snart av stapeln. Jag ska bara övertyga min flickvän om att hon faktiskt har pratat tyska tillräckligt nu. Hehe, näe jag tycker bara att det är dags att gå bort till Johan i det höga tornet. Överlag har det varit en trevlig dag. Hoppas den förblir trevlig. Annars ska jag klaga väldigt mycket i nästa meningslösa inlägg.
Back in Business!
Äntligen!
Nu vet jag inte exakt hur länge sen det var jag gjorde ett inlägg i den här nedrans bloggen. På tok för länge sedan kan man väl säga. Äntligen, vrålar jag inombords, likt herr Fylking vid presentationen av Nobels litteraturpris. Detta är inte på grund av att jag har längtat efter att just blogga. Utan mer för att jag inte känt att jag haft någon tid över till att skriva. Det har varit ganska frustrerande att varje kväll inse att minst fyra eller fem timmar bara försvunnit in i tomma intet. Om någon har ett bra knep till hur man får sin fritid att kännas längre så får denne gärna lämna en kommentar med sitt tips. En annan skön observation är att det inte är alltför långt kvar av P3, man har faktiskt överlevt det hela. Det har inte varit en absolut självklarhet att man skulle göra det. Men detta är något jag inte orkar bemöda mig själv med att försöka minnas. Jag får helt enkelt för mycket ångest av blotta tanken.
Snart drar det för övrigt ihop sig till flytt snart. Jag kommer äntligen att lämna bollen för ett förhoppningsvis bättre boende. Med tanke på de hotelser jag har fått uthärda om hur ett särskilt regelverk ska upprättas med anledning av att jag flyttar in. Det är den där Johan som försöker få mig att inte flytta in. Men det kan han glömma! Om det plågar honom att få en ny granne så ska jag se till att flytta in extra fort. På lördag hoppas jag att jag kan tvinga Johan att visa mig vägen till en viss möbelbutik där man säljer begagnade möbler till en hyfsat billig penning.
Men nu orkar inte Daniel skriva mer, han känner att han inte hittar något mer ointressant att pladdra om. Ha en trevlig S:t Patrick's Day! Utifall att jag inte bloggar igen innan denna viktiga högtid har kommit och gått.